Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Slungaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
säga. Man slipper inte henne, när hon vill något,
och hon vill alltid något. Har hon ingen stor sak
att vilja nagot i, sa tar hon en liten. Hennes tankar
äro alltid i verksamhet, kräla och kräla, slicka och slicka.
Jag har en tvångsföreställning, när jag tänker på
henne. Jag ser henne stå där i skepnad av en gås,
och huvudet vaggar av och an på sin långa hals, ide-
ligen, ideligen, övertalar, övertalar, och näbben kommer
närmre och närmre och lägger sig på rockärmen som
en saktmodig hand, persvaderar och persvaderar, och
söver sitt offer för att lägga in en ordentlig sugges-
tion. Det är bara hennes mans dröm jag här relaterar;
icke en dröm som han hade i sin säng eller i sin
sömn — om vad han då drömde vet jag naturligtvis
intet — utan den skuggdröm som, troligen aldrig av
honom själv så klart skymtad, likväl varje dag av-
spelades i dunklet av hans medvetande. Och han
drömde detta först helt gemytligt. Tog ett vänligt tag
om gashalsen som sökte sig uppför hans väst och
förde den undan, och tyckte att det var en ganska
näpen liten hals. Och så var det icke bara en
utan en hel mängd, så många han ville skjuta undan.
Och när han tog i dem, kändes det klibbigt och
kallt i handen och ur näbbarna sköto tungor som på
ormar, kräla och kräla, slicka och slicka...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
