Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Slungaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slakna och ingen känner till dera mer och alla börja
med sitt igen — du sköna jord, där allting är oss så
förtroligt och vackert!
På så vis går det väl till att man kan få sådana
drömmar som jag nyss hade, så att det icke blir mer
kvar av en själv och ens liv än en gnista och en sekund,
och alla former lösa sig från varandra och förtäras och
allt som finns är en enda virvlande eld, och allt är en
brusande kaskad av toner, och varje själ är blott en
ton och ett skri, och ett helt livs långa lidande är
intet annat än en själsklang och ett ögonblick. Och i
mitten han som slungar oss och spelar fram oss ...
Aktom oss väl att vända våra blickar tillbaka mot
honom — Slungaren!
Vem är han och vad sinne har han? Leker han
med oss, kämpar han för oss?
Till honom gå många slags blickar och frågor,
och trots också, och anklagelser.
Lycklig var människan så länge hon ännu icke
sett tillbaka. Som en gnista av liv föll hon till jorden
och blev ett yngel som de andra varelserna, och levde
sitt liv efter sin livsdrift, var och en efter sin art, och
var och en fann sin art vara god och var glad åt sin
livsvilja och allt vad han gjorde. Och livet vart rikt
genom segrar och nederlag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
