Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Slungaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
eller fula till sist kommer ifrån, och även under hans
senaste år, då jag kunde förstå, att den teodiceiska
sidan av estetiken blivit huvudsaken för honom, föll
det mig aldrig in, att en människa kunde gå och
spekulera itu sig på sådana bekymmer. Nu, sen kriget
kom, förstår jag alltsammans mycket bättre. Så
underligt, att han icke skulle få uppleva det. Eller
har han icke i grunden upplevat det? Jag börjar
ana, att han i förväg genomled den slitning, som
vi nu äro komna i, och hade förkänning av de primi-
tiva känslornas nyfödelse.
Allt detta började, tror jag, som en sirlig tankelek
för honom. Estetiken inbjuder ju till nätta och graciösa
världsförklaringar. Och så länge man är lycklig och
ung, döljer sig världstragiken lätt under världshumorn.
Likväl förstår ju vem som helst, att Holger aldrig
hemfallit åt världsestetismen eller för egen del sett
på livet som en fxnsmakare. Han hade ett vanligt
simpelt medlidande med alla olyckliga och var för-
tvivlad över att så litet kunde göras. Och han hade
för gott huvud också för att inte i förväg känna ut
omöjligheterna av en sådan modus vivendi. Men han
drogs åt det hållet, tro mig, och jag börjar misstänka
att han kämpade med ångest som den vilken håller
på att sugas in i en virvel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
