Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Slungaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
skrattar, när jag tänker på instinkten att rusa på och
rädda. Men vi hålla oss till svärmodern 1
Alltså, och återigen — finns det alls någon grund
för att där just skulle vara en fin själ innesluten?
Det kunde ju lika gärna vara en som vore i sitt rätta
esse och glad vid att ha just den uttrycksapparat
den har.
Det är märkvärdigt att jag aldrig kan tro detta.
Och att jag aldrig kan säga varför.
Jag har en misstanke om att hela frågan skulle
leda oss tillbaka till urkällan, honom, Slungaren.
Varför slinter det för honom, när han formar? Är
det i urflödet någon trängsel som gör att det ena
icke får plats för det andra? Eller — men nu ser
jag redan skäret som jag glider hän emot.
Nej inte viil jag nu bli hängande i det här
problemet. Inte heller var vännen Holger envis med
det, utan alltid den förste att be om ursäkt för att
han kom med sådant. Inte var det nu heller, efter
vad jag kunde förstå, det han tänkte på mest, hur
Vår Herre reder sig med det onda, utan snarare det,
att han ertappade sig själv med att önska, att några
skulle vara onda och några skulle lida.
Ja — vile han i frid, min käre Holger. Och hans
bekymmer med honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
