Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Religionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2Ö3
är icke jag som rår, bortom mig är den mäktige som
slungar oss alla, mig först och er genom mig. Och
den mäktige var just stjärnan som knappast någon
kunde se.
Och du vet hur det var, när människan sökte sin
Herre. Tusen år gingo som en dag, och i många dagar
voro de ute och gingo från den ene herren till en högre
herre och kommo en dag ända fram till Konungen. Och
hos honom fingo de ord och besked och gudomlig
vishet. Och honom hade de förtroende till, och det
var en glädje att låta sig slungas och spraka och
gnistra, och många tusenårsdagar gingo så förbi. Men
så kom det stora gnyet åter, och den stora ångesten
och villervallan, liksom om ingen längre kom ihåg vad
hela leken skulle gå ut på.
Och gnyet nådde Herren och Konungen där han
satt på sin tron. Vis har han blivit och fårad i
ansiktet, men hans blickar äro unga och starka, och
han utstrålar den kraft, som vi känna bringar död eller
liv. Och en dag står han mitt ibland oss och hans
röst gör tyst på en gang, sa att handen stannar pa
väg till munnen och tungan mitt i det ord den höll
på med:
Pojkar, nu är det nog, och käringar: pipan i
säcken!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
