Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Religionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
‘‘V»,–."
•F
Hon hade för resten bra med skuld, änkan, och
när han lagt alla sina positiva till, så blev det ändå
skuld över, men inte värre än hans naboar hade, och
i den omständigheten, att han själv endast fört positiva
till boet, medan kvinnan även hade sina skulder, fann
Spissen en oklar men outrotlig anledning för en viss
självkänsla gentemot änkan.
»Ja, men det var i alla fall hon som hade gården,»
invände hans gamle vän Sven Fiskare, när Spissen
sökte klara ut den saken.
Därtill kunde Spissen ingenting säga, och det
var för övrigt inte så lätt att disputera med Sven
Fiskare, ty hade han fått något om bakfoten, kunde
han lika litet som Spissen komma ur härvan.
Den där Sven var en rent bortglömd vän, ända
tills Spissen kom att bo härnere vid sjön. De hade
tjent dräng samman en gång i tiden borta i en helt
annan trakt, och det var väl den ende här i bygden
som Spissen hade barndomsminnen samman med.
Första gången de nu stötte ihop hade varit på
den här pilvallen. Det var pa varen, en atta dar
efter bröllopet bara, och Spissen var ute och plöjde
och stod just och funderade över en tilltrampad stig
som började nere vid fiskläget och gick uppåt tvärs
över hans pilvall och hans marker, utmed ett dike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
