Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. II. Ett hem utan solsken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den visan är sannerligen gammal — lika gammal som
jag själf — ja till och med äldre. Men slutet ha vi ej
hört än, och väl vore, om icke det blefve värre än
början.«
«Jojo — jag kunde tro du skulle börja ’spela på
lipen’ igen! Det är visst det roligaste du vet. Se, så
Fina, tag reson och bråka inte, utan gör nu opp eld
ock koka oss kaffe, så är du min tös!« sade fadren
försonligt.
«Jag skulle ha något att göra opp eld med då«,
svarade flickan i lika vresig ton som förut. «Aldrig en
vedpinne finns huggen i boden, och ingen kan väl
begära, att jag skall vara vedhuggare, då det finns karl i
huset, och jag har bägge mina händer fulla, så lång
dagen är.«
«Hvem ber dig hugga ved då? Kan inte pojkarna
— stora slynglarna — hugga litet ved på fristunderna?
Opp nu, Wille! Laga dig ut och hugg lite ved åt
syster din, innan du går till skolan!«
«Kan inte August göra det? Jag kan inte lexan än!«
svarade Wille surmulet och satte sig upp i bädden.
«Ska’ inte August till skolan han också, ditt nöt«,
röt Bellin och sände ett dufvet ögonkast bort åt den
ännu sofvande gossen.
«Han kan väl inte gå barfotad i snön heller!«
genmälte Fina, i detsamma hon tog den sotiga kaffekitteln
och fyllde den med vatten.
Henrik Bellin, som ej gjort sig någon brådska med
uppstigandet, reste på sig helt makligt och kikade ut
genom fönstret.
«Ja verkligen, ha vi inte fått en smula snö i natt!
Låt se, i går. —«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
