- Project Runeberg -  Hemmets solsken : Interiörer ur svenska folklifvet /
52

(1905) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. V. Ett hem med solsken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i fjärran, och det liknade så mycket en himlens förgård
som en mänsklig boning här på jorden kan göra det.
Där doftade nu inga blommor i de höga fönstren, men
doftet af en evighetsblomma, som höll på att mogna
och utveckla sig för omplanteringen i «hemlandets« jord,
smög sig på ett ljufligt och högtidligt sätt in i den
inträdandes ande. Den unga, bleka fröken Helene satt i
gungstolen med Cloris i knä och en bok i handen.
«Snälla Helene, vill du hjälpa mig med dessa gamla
gardiner, så de kunna duga att sätta upp? Se, så vackra
de äro, där de äro hela! Men se här, och se här, hur
Cloris har rispat upp dem under sin vilda flugjakt —
ett sådant litet skadedjur! Tror du, det gifves en
möjlighet att få dem någorlunda hela? Jag skall hjälpa till,
så mycket jag hinner.«

«Det är väl ingen annan råd än att försöka, ehuru
det ser nästan hopplöst ut«, svarade den unga fröken.
Men då det är min egen favorit, som gjort skadan, får
jag väl göra mitt bästa att bota den. Åhjo, det går nog,
de komma att taga sig bra ut, då de bli uppsatta, blott
de blifva nätt lagade. Hvar skall du hafva dem? Inte
för egna fönster gissar jag!«

Esther fick åter berätta sin historia och yppa sina
små planer för ett deltagande öra, medan hon och
systern suto flitiga som myror vid sitt arbete. Det var
ett tråkigt och tidsödande arbete, men det ena hålet
efter det andra slöt sig för de små, hvita fingrarne, som
så kvickt rörde sig upp och ned, och hvarje styng var
taget af kärlek till honom, som sade: «Hvad I hafven
gjort en af dessa minsta, det hafven I gjort mig.«

Där Herren Jesus får vara den medelpunkt, kring

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:33:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemmetss/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free