Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. VI. Hemmets solsken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
«Älskar du honom mycket, lilla Nina! Honom på
korset här?«
«Ja, o ja!« svarade lilla Nina med strålande blick.
«Han borttog ju min skuld!«
«Hur gjorde han väl då, du, Nina?«
«Vet inte frun det? frågade Nina med ögonen
vidöppna af förvåning.
«Jo«, svarade Esther leende, «jag vet det nog,
men det är så kärt för mig att höra det om och om
igen, ser du.«
«Han har väl tagit bort fruns skuld också, eller
kanske frun ingen skuld hade?«
«Jo, Nina lilla, jag hade en stor skuld, och den
har han tagit bort på samma sätt som din.«
«Ja frun, Herren kastade alla våra synder på honom,
när han dog på korset. Och nu har han tvättat bort
alla mina synder i sitt blod; och så har han klädt mig
i hvita kläder, så nu är jag så ren, så ren, ja, hvitare
än snön, säger Johan — och så tager han mig till
himlen, när jag i Herranom dör.«
Lilla Nina låg tyst en stund och lät de stora mörka
ögonen irra omkring rummet.
«Är det mycket vackrare i himlen än här, frun?«
frågade hon plötsligt och vände ögonen till fru W.
«Ja, lilla vän, mycket vackrare än här. Mycket
vackrare än lilla Nina kan tänka sig!«
«Men nu tycker jag allt, att här är fint också, se’n
den snälla moster Johanna satte opp de granna
gardinerna, som frun gaf Fina. Och Fina hon tvättade
fönsterna och smetade spisen ensam, vet frun, och lagade
duken, som lille Pip ryckte sönder. Och moster
Johanna, hon skurade golfvet, och Wille han torkade, han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
