Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. IX. Solen bakom moln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
«Om jag måste underkasta mig ett rättsförhör i
denna min brottmålshistoria, så måste jag erkänna, att
jag fått låna dem af fru Lyréns jungfru, Karin — en
snäll och vänlig flicka — ingen slarfva.«
«Men hon läser romaner och har råd att köpa
sådana?«
«Intet af delarne; men hennes matmor har ett helt
bibliotek af bara skönlitteratur: romaner, skaldeverk och
dramatiska arbeten.
«Och hon tillåter sin jungfru att låna ut dessa åt
dig?«
Fina rodnade inför broderns forskande blick.
«Om Karin har lof att låna ut dem, har jag aldrig
frågat; men hvad jag vet är, att hon har tillstånd att
läsa så mycket hon vill. Frun såge mycket hällre sin
jungfru sysselsätta sig med bildande läsning, än att hon
sällskapar med lättsinniga kamrater, och jag tror visst
icke, att hon nekar Karin att låna ut en och annan till
den, som kan akta böcker. Men Karin har ingen lust
att läsa, hon.«
«Vet du, Fina, det där sättet att skaffa dig böcker
är efter min åsikt vida sämre, än om du köpte dem för
egna pengar. Lägg då därtill den tid du använder till
läsningen, som, om den blifvit använd på dina sysslor
i hemmet, skulle hafva gjort detta angenämare för både
pappa och barnen, och låt din rättskänsla själf fälla
utslagets sade Johan med nästan sträng ton.
«Jag väntade just få höra en straffpredikan för lånet
af böckerna, och sanningen att säga, så har jag själf
redan funnit det vara orätt att låna böcker af en, som ej
äger dem, ehuru jag är viss, att frun själf gärna lånade
mig, om jag bad henne. Men hvad den andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
