Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. IX. Solen bakom moln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att aldrig mera läsa romaner, och detta löfte har Herren
hulpit mig att hålla. Men aldrig kan jag se någon
annan närma sig denna blomsterhöljda afgrund utan att
jag måste ropa: Akta dig, du förer dig i olycka! Lek
icke med elden, du bränner dig! Smaka ej på giftet,
du dör!«
Fina suckade. «Ja«, sade hon slutligen, «det vore
nog godt att vara lik dig, men det är icke allom gifvet.«
«Däri misstager du dig, syster lilla! Du behöfver
ej önska dig lik någon människa utom ’den människan
Jesus Kristus’, hvilken vi få iklädas genom tron. Och
härifrån är ingen utesluten: ’Hvar och en som vill’ —
hör Fina! — ’hvar och en som vill.’«
«Ja, det förstås; nog vill jag, det kan du väl veta,
men inte kan jag hjälpa, att jag inte förstår bibeln eller
har intresse för den. Språket förefaller mig på många
ställen så plumpt — jag vet du blir ledsen — men
jag finner detsamma ofta så sårande för både smak och
känsla, att jag tycker det är bättre låta bli att läsa och
erfara motvilja för alltsammans. Om bara
framställningssättet vore mera lämpadt efter tidens och den bildade
smakens fordringar!«
«Uppriktighet är en god sak«, sade Johan efter att
en stund hafva låtit blicken med vemodigt allvar hvila
på detta älskade bleka ansikte, hvars uttryck stod i
fullkomlig harmoni med de nyss uttalade orden. «’Jag ville
hellre att du vore antingen kall eller varm än ljum’,
säger Herren själf — och nu äro vi åter tillbaka på den
punkt, där du afklippte tråden med din fråga. Att du
finner bibelns språk plumpt och sårande för din smak
och känsla, undrar jag ej på, huru mycket det än
smärtar mig att höra dig tala så, ty ’den naturliga människan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
