Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. IX. Solen bakom moln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara djupa eller varaktiga; dock, ingen regel utan
undantag.
«O, hur mörkt hemmet blir, då dess solsken är
borta!« snyftade Fina, då afskedets stund var inne.
«Dem som Herren frukta skall uppgå
Rättfärdighetens sol med salighet under sina vingar. Värm ditt hjärta
vid detta solsken, dyra syster, det skall aldrig vika ifrån
din stig!« svarade brödren, i det han hjärtligt
omfamnade henne.
«Om jag snart får i Herranom dö, så får jag väl
aldrig mera här i lifvet se min Johan«, sade Nina med
sorgsen blick.
«Så få vi mötas bortom Jordanflodens brus innan
kort, för att aldrig skiljas mer, du kära korsdragerska!«
svarade Johan och kysste den bleka pannan.
«Du har lyst mig vägen till himlen du, min gosse,
och i det ljuset är det mig godt att vara«, sade fadren
med ett återsken af den heliga elden i sina blå ögon.
«Bed Gud, att farsgubben aldrig för tiden måtte vika af
vägen och träda in på mörkrets stigar.«
«Vandra vi i ljuset, såsom han är i ljuset, så hafva
vi gemenskap inbördes, och Jesu Kristi, Guds sons, blod
renar oss af alla synder. Han leder de elända rätt och
lärer de elända sin väg?« svarade Johan och tryckte
trofast och hjärtligt sin fars grofva hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
