Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. X. En familjefäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gudsföraktare alltmer förhärdade sig i otro, gick för
mången kämpande själ ljus upp i mörkret; under det många,
ack, så många! rusade blindvis ner i den mörka
evigheten, utan frid och hopp, fick mången uttröttad pilgrim
lägga ned korset och vandringsstafven och gå in i den
eviga sabbatshvilan för att få lifvets krona. Du, som
läser detta, hur har du användt den flydda nådatiden?
Har du kommit närmare eller längre bort från din
frälsnings Gud? Har du gripit fast om den hand, som
utsträckte sig för att rycka dig upp ur fördärfvets djup,
eller har du fortfarande stött den ifrån dig? Om du
icke helt hårdnadt till under världens och det egna jagets
inflytelser, har du nog under denna tid känt en varm
hand vidröra ditt hjärta, ja, du har kanske ock känt hårda
slag däraf; men har du icke öppnat ännu, så vet, att
den handen bär icke endast ett sår, hvarutur den balsam
flödar, som förmår läka alla dina syndasår, utan den bär
ock nycklarne till helvetet och döden. Sluter du ditt
hjärta fortfarande för denna hand, så skall denna en dag
sluta till himlen för dig — och ingen skall kunna
upplåta.
Och nu äro vi inne i början af juni, denna årets
blommande ungdomstid, då hela naturen sväller af lif
och lust, under det den håller på att utveckla hela
rikedomen af skönhet och kraft. Solen hade denna dagens
morgon uppgått klar och strålande på det blåa fästet,
hvars genomskinliga skönhet förhöjdes af lätta,
silfverhvita skyar. Den klara ljusfloden utgjöt sina rika, gyllene
vågor i den leende insjöns blåa våg, som liksom darrade
af förtjusning att i sig få upptaga de himmelska gästerna,
hvars lågor den dock icke släckte utan återkastade
tusenfaldt under jublande glädjesång. Nere vid Båthusgatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
