Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. X. En familjefäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enkelheten i sin dräkt och sitt uppträdande. De
välformade ögonen äro af en obestämd färg men af ett
bestämdt uttryck af intelligens och värma, och fastän hon
synes vara af ett öfvervägande allvarligt och tänkande
sinne, har hon dock ett sådant där hjärtligt och
tilldragande sätt, att en hvar känner god lust att hålla sig i
hennes närhet, och så fort hon talar och ler, måste man
tycka om henne. Visserligen är hon en sådan kvinna,
om hvilken man med Lemuel kan säga: «Hennes mans
hjärta tör förlita sig på henne.« «Hon gör honom ljuft
och icke ledt i alla sina lifsdagar.« Det ser verkligen
ut, som Gud valt maka åt Johan Bellin.
Efter komma Johan och Fina, fördjupade i ett
allvarligt men lifligt samtal. Johan ser lycklig ut, och lilla
Fina i sin ljusa, enkla klädning, sin hvita hatt med de
blå banden ser nätt och fin ut som en liten elfva. Det
vanliga allvaret har hos henne lämnat rum för glädjen
att åter vara belyst af hemmets solsken. Så komma
gossarne. Wilhelm är nu en lång sextonårig elementarist,
sedig och belefvad, med riktiga små herrefasoner
emellanåt. Han liknar mycket syster Fina, med sitt blonda
hår och blå ögon och utgör för närvarande hennes största
bekymmer. Bror Wille är nämligen mycket omtyckt af
sina lärare för sin allvarliga flit, sitt goda hufvud och
sitt sediga uppförande, och som han tyckes vilja blifva
en riktig bokmal, fruktar Fina högeligen, att hennes
älskade gosse skall insupa de giftiga fläktarne af de
otrosvindar, som blåsa igenom de högre läroverken, ehuru
hennes far söker lugna henne med biskop Ambrosii
bekanta ord till Augustini moder: «En så många böners
son kan ej gå förlorad.« August, hvars svarta skälmska
ögon stå i skarp kontrast till hans ljusa hår, inger icke
sin syster samma farhågor, ehuru hans ystra och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
