Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underjordiska gång, i vilken man pro forma utställt
ett par stolar och ett bord. Då jag befallde att
fångarna skulle utföras, låg fukten kall och
tryckande i denna källargång. — I första
ögonblicket trodde jag, att fångknektarna tagit alldeles fel
och fört ut helt andra än det var fråga om, ty till
den grad hade dessa förändrats. Smutsiga och
otvättade och med ansikten som hade färg av
utkramade citroner, tedde de sig som om de
kommit från en annan värld. Endast deras ögon voro
livliga och glänsande av lurande hat. — Som jag
inte ville draga ut historien till onödig längd,
ämnade jag genast framsäga den vid sådana tillfällen
vanliga frasen, då paschasonen avbröt mig med
en stämma som skälvde av hat:
— Vi frukta inte att dö. Vi ha redan för
långe sedan berett oss för detta och vi skola inte
falla samman nu, då det gäller slutet. Men det
skall komma en stund, då ni skall lida
hundradefallt för det ni nu låta oss lida. Vi skola få vår
hämnd. Och varen förbannade, ni våldets
bödelsdrängar. Och var förbannad du, röde sultan. —
Edra barn skola...
Här gjorde jag ett tecken, och de två
bödlarna kastade sig över fångarna. Nästan utan
motstånd släpade de in dem i deras cellhålor och
där fullbordades den »mänskliga rättvisan», medan
vi därute sutto som förstenade, utan att röra oss,
utan att ens se åt varandra. — Ur cellerna hördes
obestämda ljud, och en tjugu minuter senare
visade sig bödlarna på nytt, nu åtskilligt
upphetsade, men säkert inte av det ohyggliga i deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
