Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vad ser ni på, Pascha-Effendi? — Kanske
att min fina dräkt alldeles särskilt intresserar er?
Min förman och flera andra, som voro i
närheten, sågo på mig, helt förvånade över min
dristighet, medan Fechim å sin sida såg helt häpen
ut, överraskad av min oförvägenhet, där andra
inte ens vågade möta hans blick. Han svarade med
ett tonfall av ironi:
— Inte var det er jag såg på, och hur skulle
jag väl våga det, då det ju en gång för alla är
mig förbjudet att ens nämna ert namn.
Härtill svarade jag genast:
— Tschoeh-jascha vår älskade padischa!
Han känner dem, som alltid stå beredda att
för honom offra livet. Och jag tackar er
Effendi-Pascha, vilken nu meddelar mig denna
värdefulla nyhet. Nu skall jag bara med ännu större
iver uppfylla min plikt, som säkert skall bekomma
litet var inte så väl.
Dessa senaste ord uttalade jag med en viss
tonvikt och helt dristigt mötande hans blick.
Fechim-Pascha hade förstått, gjorde helt om och
försvann ur rummet som en tillhundsad skolpojke.
— Akta dig, Sia, hördes då min förman. Med
sådana ord skaffar ni er bara i Fechim er allra
farligaste fiende.
Och jag svarade kanske något hetsigt:
— O, Pascha-Effendi! I min tjänst varken
kan eller får man visa sig feg, så mycket mer som
jag nu har att räkna på stöd av själva Effendines.
Vem skulle då kunna göra mig något? Vartill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
