Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så att de bortdömde belades med särdeles tunga
fjättrar. — De hade sannerligen förtjänat detta öde
för länge sedan. Men nu var det äntligen slut på
åtminstone deras framfart.
Ursinnig lämnade Fechim inte på tre dagar
sitt slott, och sultanen var till och med
fortfarande så uppretad på honom, att han inte ens
hörde sig för, hur det stod till med honom hela
denna tid.
Men därmed var denna sak inte utagerad. —
Två dagar senare fann man den stackars juden
mördad inte långt från hans bostad och hans hus
ännu en gång utplundrat på allt som var av värde.
—- Jag kunde därav ytterligare förstå, att Fechim
inte tålde skämt, och fördubblade därför min
vaksamhet.
Som jag fått i uppdrag att närmare undersöka
allt, som stod i samband med den nyss sagda
sammansvärjningen och därför rätt ofta måste fara till
palatset, for jag aldrig ensam utan alltid i sällskap
med en av mina skickligaste spejare — en man,
som jag har mycket att tacka för. — Vidare hade
jag på mig, utom en god revolver, ett
stålpansar, som jag fått av en engelsman. I likhet med
sultanen bar jag detta pansar ständigt på mig,
trots att det i början nog kunde kännas
besvärligt, men som dock var ett snart övergående
obehag, som fullt uppvägdes av att detta tvång på
samma gång gjorde att jag kände mig säker. —
Vore det så, att man utsatt mig för ett attentat,
så skulle del med all sannolikhet ske med s. k.
kallt vapen. Men just mot ett sådant var mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
