Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Pascha-Effendi! Innan vi gå vidare vill jag
bara be att inte alla mätas med edert mått. För
min del finner jag det för mig vara onödigt, att
fjäska för vår ärevördige värd. Jag anser mig vara
en lika god majestätets undersåte som han. I alla
fall intar inte en överkrigsprokurator en
mellanställning mellan oss båda, och frågan blir slutligen,
vilken av oss närvarande som i denna sak varit
utsatt för största risken.
— Bravo, Effendi! hördes Fechim vid dessa
ord. Du har snoppat av honom ordentligt. Och
jag kan i sanning intyga, att du är en särdeles
oförvägen man, och att du för den delen
verkligen inte behöver min hjälp.
Vändande sig till den snopne prokuratorn
fortsatte han:
— Vet ni, Pascha-Effendi, vad Effendimes,
(Sultanen) en dag sade till mig? — Jo, han sade:
»Lägg detta på minnet, Fechim. Tala aldrig illa
om Sia. För i det fallet skall du aldrig bli trodd
av mig». — Jag skulle mena, att ni efter detta inte
inbillar er, att Sia behöver någon annans hjälp
— för att nu inte behöva tillägga att sultanen själv är
hans chef på det högsta bevågen.
Överkrigsprokuratorn bet sig i läppen och
tvangs att svälja den prickning, som jag givit
honom. Men jag kunde på samma gång förstå, att han
inte skulle lämna något tillfälle obegagnat att vid
tillfälle göra mig skada. — Emellertid fortsattes
delningen. Och det lyckades mig verkligen att få
ut en mindre summa åt mitt folk, hur girig
prokuratorn än var där han satt med penningarna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
