Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag ville allt nog med egna ögon se, hur han
skulle uppföra sig i avrättningstimmen uti
fängelset, där processen som vanligt skulle utföras
med ett rep. Visserligen hade jag ju på grund av
min befattning sällan något att skaffa med de
kriminella brottslingarna, men av intresse kunde
jag dock stundom besöka även deras fängelse, så
mycket mer som jag även där hade fri passage.
Det var natt. — På den lilla fängelsegården
reste sig en galge med fem snaror. — Som
vanligt hos oss i sådana fall skulle man inte göra
några vidare ceremonier utan snart klara av
saken med de livdömde. — Som brukligt hade bödeln
att gå fram till offret och vika ned dettas krage
för att blotta halsen, samt att sedan föra upp
missdådaren på bänken under galgen, där snaran lades
kring delikventens hals, varpå stödet stöttes
undan hans fötter. För att underlätta själva
kvävningsförloppet brukade man väl såpa hals och
rep innan detta senare lades krihg halsen. Och
bödeln i fråga var tränad. Han hade hängt
åtminstone tusen offer före dessa.
Då brottslingarna voro helt vanliga, var utom
fängelsemyndigheterna, mullahn och två
ämbetsmän, ingen annan närvarande vid avrättningen.
Ingen av dessa kunde gärna ens ana, att
jag i fickan hade en beviljad nådeansökan för just
den svåraste brottslingen vid detta tillfälle. Man
var dessutom så förbittrad på honom att till och
med den assisterande prästen drog sig för ett
närmande förr än jag, som allmänt i fängelserna
kallades »huvudspionen», visade mig. Men då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
