Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ångest. Han såg sig omkring helt lugnt som vanligt.
— Äntligen började bödeln insmörja hans hals
med såpa, men inte heller detta tycktes beröra
honom. — Jag fortsatte att betrakta honom och var
redan i begrepp att rycka fram med nådehandlingen.
Men först då bödeln var klar med repet
kring hans hals, ropade jag till med kraftig röst:
— I sultanens namn! Denne man är benådad.
— Släpp honom lös!
Jag trädde själv fram till den häpna bödeln,
och både denne och andra närvarande vederbörande
fingo lika häpna konstatera, att skrivelsen
var fullt äkta och att turken således var fri. Själv
lyfte han blicken och sade helt lugnt:
— Just lagom åt mina fiender! — Leve sultanen!
Leve budbäraren!
— Nu stannar du i min tjänst, fortsatte jag
till den benådade. Tag dina tillhörigheter och följ
mig. Du är fullständigt fri.
Ännu besvärad av de tunga fotbojorna, som
plågat honom sedan månader, följde mig den benådade
svårt linkande. I fängelsekansliet erhöll han
sina tillhörigheter, vilka enligt bruket redan blivit
bödelns egendom. Och så följdes vi åt ut på gatan.
Sedan vi gått några steg stannade han och såg
på mig forskande samt sade dämpat:
— Bey-Effendi! Om er har man berättat mycket
i fängelset och inte just vackra saker. — Men
det må nu vara, hur det vill med detta. — Ni har
räddat mitt liv och det tillhör nu er. — Att säga
sanningen har jag aldrig bävat för döden och
skall göra det hädanefter ännu mindre, då jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
