Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
Det var Gunner, som snakket; Olaus satt i stolen,
så ned og tidde.
Så og så var skjedd på lagret inatt — mellem halv-
tolv og syv. Her kunde hun selv se, åssen jakkene
hennes var blitt tilredt.
Da hun fikk øie på det fillete plagget, blev hun
blussende rød. Og da hun mintes slitet med å få
stripene til å stemme på det vriene stoffet, slo hun
foten i gulvet. «Det er det verste jeg har sett!» —
«Tysssj!» — «Det er vel én som har hatt et godt øie
til oss — til dig med, Hustad, som har gjort
det.»
Edvin! Ja! Det var ikke andre enn Edvin Vold
som kunde gjøre slikt! Ingen uten han! Det var det
samme omigjen, det var det styggeste engang til!
Hun åpnet lebene. Da hørte hun lyd ute fra
gangen; noen rørte sig ute på gangen ... Det var
Rakel.
«Så du har kanskje en mening om hvem det kan
være, Hustad?» — «Nei. Det har jeg ingen mening
om.» — «Det er så at Olaus og jeg mistenker en
bestemt person.»
«Krrr.» Det rikset i stolen ved skrivebordet.
Karen Anna tidde. I
«Vi mistenker Vold. Han reiste ifra byen imorges.
Han blev opsagt for fjorten dager siden. Det kjenner
du vel til?» — «Ja» — «Så vi tenker, han har villet
hevne sig. Er det så, han har nevnt for dig at han
var vill på noen?» — «Jeg snakket ikke med Vold.»
— «Du danste med ham søndag kveld.» — «Det
var ikke med min vilje» — «Så? Men han fortalte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
