Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
Tett innpå stod skogen ... Stod så dørgende still,
med spirene i rad mot himlen, som alt rødnet
av dag. Lukten av barnål var overhendig sterk;
bekken borti lia surlet og sang: en liten og to lange
klunk; omigjen og omigjen ...
Hun smatt inn under henget på et høit tre og
blev stående. Herinne hørte hun hjertet sitt. Og
dette var en stund, som ingen stund var. Nå hadde
allting løst sig op — ingenting før og ingenting her-
efter. Ånde sammen med jora, stå stummende still,
være med granen 1 bare å være . ..
Hun hørte han kom.
Nå stod han nær henne.
Da han la armene omkring henne, rørte hun sig
ikke.
Litt efter spurte han:
«Får jeg kysse dig?»
Hun ristet på hodet. Stå slik; bare stå slik sammen
med ham.
Da drog han henne nærmere inntil; helt inntil.
Imot skuldren hennes slo hjertet hans, sterke, harde
slag. Nå hørte hun ikke lenger sitt eget .... Som ild
kom heten fra ham gjennem den tynne kjolen.
«Får jeg?»
Hun vendte hodet, la det bakover. Slik hadde
aldri noen kysset henne — så ømt og så hett — så
lenge og så kort.
I halvmørket under baret så hun i øiet hans som
i en svart brønn.
«Kom så går vi inn i skogen,» hvisket han.
Da gjorde hun sig fri armene hans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
