Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
femte døgnet, moren ikke hadde reist sig av sengen
nå. Det blev vel til de måtte budsende doktor. Om
det bare var så vel at de kunde utsette med det til
over denne uken! Å fortelle moren, før hun blev
likere, om det hun nå hadde fore, det var ikke å
tenke på. Og det var en stor lette . ..
Hjertet slo. Som en søt, sterk hemmelighet lå
minnet om møtet på Birgittes hybel innved det.
Det var hun som hadde fått det til. Det var hun som
hadde talt for kameratene. Snart skulde hun stå
på kontoret hos sjefene sammen med de to andre, og
da skulde Olaus få vite at nå hadde de ikke lenger
«tomme lufta» 1 ryggen.
Hun tenkte på Randem. Da husket hun ikke klart
hvordan han så ut. Det blev til en skikkelse med lys
omkring — noe vakkert og stort, hun skulde møtes
med en dag og ikke lenger være fremmed for.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
