Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid Chaironea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
Intill mitt fadershjerta. Ej jag sörjer
Ändå, ty de Olympiske dig utsett
Att föra deras planer ut. Till lön
Du får ett namn, som ej skall dö, förrän
Vårt sköna modersmål hört upp att ljuda
Från menskoläppar. — Nu, I Gudar, tagen
Den heligaste ed som ej kan lösas
Af Zeus, allfadern, sjelf.
HERMIONE (gjuter vin ■ i elden och totin
med darrande stämma).
Jag svär vid Styx,
Som uti underjorden slingrar fram
Sin svarta bölja, och vid alla Gudar,
Som uti Hades’ mörka boningar
Och i Olympens ljusa salar dväljas,
Att förr än Phoibos jagat natten bort
Barbaren falla skall och Hellas åter
Sin framtid se emot med glädtigt hopp;
Och om jag sviker, må min skugga då
Kringirra fridlös intill evig tid.
kriton.
Nu, dotter, är du icke mera min.
Men än ett ord! När du ditt värf har fylt,
’Så skynda hit till templet med en fackla,
Stig^upp på kullen och den sväng tre gånger
Omkring ditt hufvud. Det för oss ett tecken
Till anfall vara skall. Nu måtte Zeus
Dig skydda, barn ! Lef väl och gå förrän
Ditt hjerta mjuknar upp af mina tårar.
(Omfamning.)
HERMIONE.
Jag ljudet hör af steg; der komma män
Från makedonska lägret. Dröj ej längre.
Min sista kyss och nu — farväl!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
