Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Chaironea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
Att vi oss fröjda. Och hur mycket guld
Har jag ej kastat ut att deras sinnen
Uppmjuka? Ah, jag visste nog, det föll
I bördig jordmån. Nu jag skörda skall.
Nu vill jag rycka masken af och visa,
Att jag är herrskare och ej som förr
En ödmjuk vän och bundsförvandt. Eör fram
De fångne hit, midt för, att ock mitt öga
Ma någon njutning ha och att, då vinet
Sitt täckelse för minnet släpper ned,
Jag dock min seger skåda kan framför mig.
PARMENION.
Nej, håll! O konung, blygs du ej att så
Thersites* snöda rol dig taga an
Och lik en pojke, nyss från ferlan sluppen,
Förhäfva dig och skymfa dem, som drabbats
Af’ ödets grymma nyck och nu i vanmakt
Eör dina fötter ligga?
PHILIPPOS.
Hit, drabanter,
Och gripen . . .! Nej! Befall musiken spela!
Nej, tyst! Gån bort, I slafvar, att er fröjda
Med kostlig mat och dryck ! Må fångarne
Er syssla sköta! Så min vilja är.
(^lafvarne gå. Fångarne kringbära kransar och vin. Kritoll kredensar
bägaren ät Kallimakos ocb smyger oförmärkt gift i vinet.)
OLYMPIA (tar en kraus och lägger ilen på
Philippos’ hufvud).
O, att det vore diademet, som
Jag nu uppå ditt hufvud lade! Då
Uti min lycka skulle intet fattas.
PHILIPPOS.
Var lugn, miti vän; den dagen kommer ock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
