Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
viii
förord
drag af Prästkrönikan för ifrågavarande landskap. På så sätt kom Tunæi
arbete till verkligt gagn, om ej i åsyftad omfattning. Sammandragen
verkställdes af dåvarande konsistorienotarien, sedermera lektorn i
Hernösand Isak Biberg, som fullföljde de biografiska serierna efter 1766 till
tiden för de respektive delarnas tryckning. Af Hülphers samlingar utkom
beskrifningen öfver Medelpad 1771, Jämtland 1775, Härjedalen 1777,
Ångermanland 1780 samt Västerbotten 1789—97. Den sista delen om
Lappmarken utgafs ej under Hülphers lifstid. Manuskriptet till denna
del, hvilket liksom öfriga Hiilpherska papper förvarats i Västerås allm.
läroverks bibliotek, har först år 1922 offentliggjorts af rektor G.
Kallstenius och där finner man likaledes en kortare öfversikt öfver
lappmarkernas prästerskap, sammanställd efter Tunæus af nyssnämnde lektor
Isak Biberg.
För att fylla den lucka, som till följd af den uteblifna tryckningen
af Lappmarksbeskrifningen alltjämt förefanns, var det som prosten Isak
Grape med användande af Tunæi arbete och nysamladt material år 1853
utgaf sitt »Minne af presterskapet i Lappmarks-församlingarne inom
Hernösands stift», tryckt i Umeå. Vid denna tidpunkt voro dock Lapplands
ecklesiastika förhållanden i äldre tider ganska litet genomforskade, hvadan
författaren till den lilla boken på grund af bristande uppgifter måst lämna
många frågor olösta, som nu äro lätta att besvara. Så ringa till omfånget
arbetet än var, hälsades det på sin tid som en välkommen vägledning
och har länge fått utgöra grundvalen för vår kännedom om den del af
stiftets prästerskap, som åtminstone under flydda dagar bar kanske det
tyngsta, säkerligen det mest försakelsefyllda arbetet i den svenska kyrkans
tjänst.
Tunæi Herdaminne har varit föremål för ännu en bearbetning.
Landshöfdingen i Hernösand S. W. Gynther1, varmt intresserad för sitt län och
särskildt sin residensstad, åt hvars historia han äfven ägnat ingående
forskningar, tog sig före att på grundval af Tunæi manuskript utarbeta
ett nytt herdaminne. Frånsedt en del förändringar i uppställning och
utvidgningar af vissa partier, har han dock i allmänhet afbrutit sina
prästserier där Tunæus slutade, undantagandes biskopsserien, som
framförts till och med Franzén. Det Gyntherska herdaminnet kan därför
närmast betraktas såsom en till modernare svenska öfverförd
omskrifning af det Tunæiska, från hvilket det emellertid skiljer sig genom sitt
betydligt större omfång. Genom sin spatiösare skrifstil har arbetet svällt
ut till 7 rätt digra kvartband, hvartill såsom 8:de kommer ett interfolie-
1 Landshöfding öfver Västernorrl. län 1851—62, † i Sthm "/« ’873.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
