Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARESUANDO
63
6. Johan Anton Nyman (1881—87), khde i Karesuando 26 juli
1880, tilltr. i maj 1882, men uppehöll tjänsten på förordnande under eckles.
året 1881—82; utn. komm. i Råneå, tilltr. där 14 juni 1887; sist khde i
Neder-Tomeå.
7. Isak Johansson (1887—92), khde i Karesuando 12 sept. 1887,
tilltr. genast; utn. khde i Juckasjärvi 25 juni 1901, tilltr. 1902,
sejuckas-■järvi.
8. Karl Vitalis Karnell (1902—15), f. i Kräksmåla i Kalmar
stift 27 nov. 1862, son af rusthållaren Karl Konrad Nilsson och Hedvig
Andersdotter, men tillbragte sin uppväxttid på Öland. Efter studier i
Kalmar stad stud. i Upsala ht. 1882; med befrielse från praktiskt-teol.
ex. och folkskolelärareex. prästv. 8 jan. 1899; utn. till kapellpredikant
och folkskolelärare i Muonionalusta 1 juni s. å., tilltr. 1 jan. 1900. Han
utnämndes till khde i Karesuando 28 okt. 1901 med tillträde 1902. Den
korta tid, han verkade i Muonionalusta, var en lämplig förberedelse för
att göra honom förtrogen med de säregna förhållandena i denna
landsända, och som khde i vårt nordligaste pastorat fick han ett arbetsfält,
som passade för hans kynne och verksamhetslust. Hans vana med
fri-luftslif och gamla träning som jägare kommo väl till pass under de
milslånga resorna öfver fjäll och myrar, i ur och skur, då det lika ofta gällde
att se till församlingsbornas andliga som lekamliga välfärd. Under det
svåra nödåret 1903 blef han i tillfälle visa, hvad rådighet och energi hos
en enskild man kan uträtta i till synes hopplösa situationer. Hans
vädjanden till bättre lottade landsdelar förklingade ej ohörda. Personligen
organiserade han nödhjälpsåtgärderna och ledde fördelningen af de stora
hjälpsändningarna. När en större renhjord några år senare förirrade sig
in på finskt område och beslagtogs af den finska gränsbevakningen, var
det Karnell, som alarmerade våra myndigheter och lyckades åstadkomma
en kompromiss, hvilken för många af hans församlingsbor betydde
räddningen från fullständig ruin. Ej under, att han blef afhållen och
uppburen af sina lappar, hvilka tillitsfullt vände sig till honom med sina
bekymmer både i andlig och lekamlig måtto. Själf satte han stort värde
på det förtroliga umgänget med dem, hvilket ej stördes af de skarpa
tillrättavisningar och förmaningar, han stundom fann sig föranlåten att
gifva. Såsom en af våra främste lapplandskännare insattes han 1906 i
den s. k. renbeteskommissionen för utredning af frågor rörande de svenska
nomadlapparnes flyttningar till och från Norge. Med khdebefattningen
i Karesuando förenade K. sedan 1904 tjänsten som folkskoleinspektör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
