Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfver-Torneå med Hietaniemi, Pajala, Muonioniska, Korpilombolo och Kengis bruksförsamling (Norrbotten) - Komministrar i Pajala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3So
öfver-torneå 382
för mig, efter går jag och sist adjunkten. Jag krusar inte för khden och viker
icke ett steg för honom, jag är lika god och hederlig karl som han.» Härför
tilldelades honom 3:dje och sista varningsgraden af konsist., som skarpt
förehöll honom hans vanhedrande uppförande, förrådande ett argt
hög-modigt och otamt sinnelag. (Hdpr. 19/u 1772.) Då nu den andliga
väckelsen utbredde sig inom pastoratet och khden Grape och adj. Wiklund med
saktmod och varsamhet sökte afstyra de störande yttringarna af denna
rörelse, fann Wikman ett välkommet tillfälle att hos landshöfdingen
anklaga dem för undfallenhet och slapphet, hvarigenom de pàstodos bidragit
att understödja ofoget. A andra sidan blef han själf anklagad för
våldsamheter, svordomar och andra yttringar af hat mot de väckta. Resultatet
blef, att hans sak skulle afgöras inför världslig rätt i samband med de af
honom anklagades, och af Öfver-Torneå häradsrätt dömdes Wikman
21 dec. 1776 mildt nog till 2 års suspension frän sitt innehafda prästämbete
och kapellanslägenhet, hvilken syssla skulle under tiden bestridas af annan
prästman, hvarefter det ankomme pä Hsands konsist att återinsätta honom
i samma syssla, ifall han visade märkligare prof af förändring och sedigare
lefnad (Hasselberg, Xorrl. fromhetslif s. 412). Till vice komm. utsågs
adj. Isak Rechardt mot uppbärande af ’ „ lönen. Men innan de två åren
gått till ända, hade nya felaktigheter påbördats Wikman och efter en prost
-visitation 20 sept. 1778 blef han först instämd till häradstinget och därefter
af Domkapitlet 21 apr. 1779 på grund af visadt förakt för den Heliga
nattvarden och till följd af ett högst förargligt lefverne dömd ämbetet förlustig.
Prosten Brunnius skulle återfordra hans prästbref, men det blef ej så lätt
gjordt, som det var sagdt, att få det ur hans händer. Han instämdes febr.
1781 inför domkapitlet, men uteblef, och befalldes ånyo under hot af
kronohandräckning att 29 aug. infinna sig. Först 26 sept. 1781 mottog konsist.
Wikmans prästbref insändt från landshöfdingen. Han hade för afsikt
att öfverklaga afsättningsdomen, men försatt fatalierna, och hans begäran
om restitution afslogs af Kungl. Maj:t 10 dec. 1782. Wikman afled 1783.
G. Va 1765 i Kengis m. änkan Anna Margareta Kroger.
3. Erik Grape (1781—88), sist khde i Neder-Kalix n. 14.
4. Henrik Tornberg (1789—1823), f. i Öfver-Torneå 3 okt. 1756,
son till komm. i Hietaniemi Isak Tornberg och Anna Margareta Niewardt.
Stud. i Upsala 14 nov. 1775, prästv. 24 juni 1780 till adj. hos fadern och
nådårspred. efter honom 1786, v. komm. här i Pajala 1788, erhöll nästan
enhällig kallelse och utnämndes 18 febr. 1789 tiU ordinarie komm. i Pajala.
Afled här 24 nov. 1823 och ligger begrafven i Kengis gamla kyrkogård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
