Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harald Waxberg: Själfpröfning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu allvarligare tankar. Ty att upphöra att lefva i
denna världen, är icke det värsta, som kan hända en
människa; att utestängas från det eviga lifvet och från
den eviga gemenskapen med Gud, det är ännu värre,
det är det värsta af allt.
Ingen borde känna oss bättre, än vi känna oss
själfva. Men i många fall känna människorna icke alls
sig själfva, och detta därför att de allt för litet
sällskapa med sig själfva. Man sällskapar med andra
människor och med hela den omgifning, i hvilken man rör
sig, men undviker, så vidt möjligt är, att sällskapa med
sig själf. Ja, tusentals personer finnas, hvilka rent af
frukta att blifva lämnade ensamma med det egna
samvetet, och för att slippa ifrån sig själfva kasta de sig
i allehanda företag, nöjen och tillställningar. Man känner
på sig, att resultatet af en själfpröfning sannolikt måste
bli det allra sämsta, och därför ryggar man tillbaka
för att göra den. Man är då lik affärsmannen, som
har en viss förkänsla af, att han är ekonomiskt
ruinerad, men af fruktan för att få denna känsla besannad
vågar han icke företaga en grundlig inventering af sitt
lager och en ordentlig revision med räkenskaperna.
Man är lik mannen, som känner sjukdomen smyga i sin
kropp, men som af fruktan för orden »obotligt sjuk»
icke vågar underkasta sig en läkareundersökning. Men
lika visst som kraschen kommer för den ruinerade
affärsmannen och krisen för den sjuke, lika visst
kommer ett fruktansvärdt uppvaknande för syndaren, huru
han än må försöka dölja sin andliga ruin och sitt
hjärtas spetelska både för sig själf och andra.
Det gifves dock människor, för hvilka det alls icke
är någon svårighet att göra en själfpröfning, nämligen
sådana som genom vana blifvit härutinnan öfvade. Väl
dem! Här finnas några, hvilka — om de än i många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
