Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harald Waxberg: Själfpröfning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äldre du blir, desto vekare skall du finna ditt sinne
för hvarje gång, då du tänker tillbaka på
barndomshem och barndomstid. Den som kan glömma detta,
han är icke värd att heta människa.
Så kan väl äfven du, dyra själ, som en gång känt
ljufheten af din Frälsares gemenskap, aflägsna dig från
honom och gå långt, långt bort i synd och världslighet.
Men glömma honom, det kan du icke. Om du lefde i
synden, tills du blefve sjuttio år, så skulle du ändå i
stilla stunder minnas din ungdoms frälsare. Du minnes
honom nu. Jag vet, att du minnes honom. Jag vet
äfven, att du älskar honom, om du någon gång älskat
honom. Det vore en lindring i din nöd, om du kunde
låta bli att älska honom. Men du måste älska honom,
fastän du brutit din tro. Min dyre vän! Herren Jesus
älskar äfven dig ännu. Du har brutit din tro mot
honom, men han har bevarat sin trohet mot dig. Så
kom då tillbaka till din vän, frukta dig icke, han har
icke förändrats, han är evigt densamme, färdig att
förlåta dig allt och att begrafva ditt affall i glömskans djup.
Och så har jag slutligen ännu ett ord till hvarje
själ, som ännu aldrig känt Herren. Äfven för eder
gäller det ordet: »Pröfven eder själfva!» En allvarlig
själfpröfning är nödvändig för hvarje människa, som
vill varda frälst. Och hvad gagnar det, att man söker
dölja sin verkliga ställning för sig själf? Allt skall
dock blifva uppenbart. Många gånger ha vi hört läkare
klaga däröfver, att människor ofta dröja med att söka
deras hjälp, ända till dess sjukdomen fått utveckla sig
så långt, att den icke mer kan häfvas genom mänskliga
medel. Hade de kommit strax, då de kände de första
symptomen, så hade de kunnat räddas. Men de dröjde,
tills det var för sent; de gingo till läkaren, sedan tiden
för deras helande var utlupen, och nu måste de dö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
