Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K. V. Schedvin: Ljus på vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
lefvande tro är synd, det säger Jesus i Joh. 16: 9.
Därför är hvarje människa, som icke är en sann troende,
stadd i andligt mörker och skall alldeles visst gå
förlorad, om hon ej omvänder sig och kommer till en
sann och lefvande tro på Jesus. Vänd därför om, kära
själ, i denna dag till din frälsare, på det att han måtte
få bevisa dig barmhärtighet. Han älskar dig. Han har
dött för dig. Han lefver nu hos sin fader i himmelen
och manar godt för dig. Han har ingen lust till någon
syndares död. Han vill att alla människor skola frälste
varda och till sanningens kunskap komma. I ordet
möter han dig och talar till dig. I evangelii predikan
framställes han för dig, och där du går i din ensamhet,
erfar du hans Andes maning i ditt hjärta, som verkar
hos dig oro och ängslan öfver din olydnad och din
synd. Allt detta sker på det att du måtte inse i hvilken
farlig belägenhet du är, och på det att du måtte stanna
för hans kallande röst och omvända dig så att du måtte
lefva.
Vill du således, att ljus skall skina öfver dig, så
vänd dig till Jesus Kristus. Han är rättfärdighetens
sol, som uppgått med salighet under sina vingar.
Vi behöfva hans ljus i denna mörka och onda värld,
ty huru mycket lidandes mörker finnes det ej. Jorden
är en jämmer dal; och sjukdom och nöd finnas öfver
allt. Och somliga människors lidanden äro så stora till
och med, att vi stundom stå alldeles rådvilla och häpna
däröfver. Det finnes månget uppriktigt Guds barn som
fått genomgå förfärliga lidanden. Vi träffade en gång
en syster i Herren, som legat till sängs i trettio år, i
följd af ryggmärgslidande, men det oaktadt var hon
glad i sin Gud, där hon låg, och kunde, de stunder, då
plågorna voro något lindrigare, jubla inför Herrens
ansikte, emedan han var hennes ljus och emedan han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
