Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. E. Backman: »Kristendomen i hvardagslifvet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
ser, när hon går ut ur bönekanimaren i världen, som
att öfver vintern förvara en sydländsk planta i fria
luften i vårt kalla klimat, eller att hindra ett ljus, som i
kammaren brinner så jämnt, från att slockna utanför
huset, utan att det skyddas för vindstötarna.
Denna svårighet har under alla tider synts
människorna så stor, så oöfvervinnerlig, att endast få
uppriktigt och beslutsamt hafva underkastat sig mödan att
öfvervinna den.
I forna tider var det därför icke ovanligt, att
människor, genomträngda af tanken på evigheten och af
nödvändigheten af att bereda sig för densamma, helt
och hållet flydde världen.
De afsade sig allt umgänge med sina
medmänniskor och drogo sig undan till en enslig grotta eller
en ödemark, hvarest de glömde världen och blefvo af
världen glömda. Där, och i denna afskilda ställning,
menade de, skulle deras lif varda en oafbruten gudstjänst.
När i vår materialistiska tid religion och värld
i praktiken råkat i strid med hvarandra, tager man
icke mer sin tillflykt till en dylik afsöndring, utan till
ett annat medel, som är ännu osäkrare och mindre
förlåtligt.
Fasthängande vid denna världen och likväl icke
böjda att förlora hvarje hopp om den tillkommande —
fikande efter jordiska fördelar, utan att vilja uppgifva
all religion och bära följderna däraf, försöka många
människor att beträda en medelväg. Betraktande
religionen och världen såsom tvänne fordringsägare, hvilkas
kraf icke på samma gång kunna tillfredsställas, försöka
de att göra upp med hvardera för en del — och i detta
fall för en mycket olika del af sin tid och sina tankar.
»Allting har sin tid» är deras tysta valspråk: »Det är
nog, om vi ägna söndagen åt våra religiösa plikter;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
