- Project Runeberg -  I herrens gårdar /
178

(1901) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L. O. Larsson: Huru vi rätteligen skola prisa Gud etc.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

178

Det är också först då, när en människa kan tro sina
synders förlåtelse, som något lof till Gud kan uppstiga
ur hjärtat. Visserligen kan en from naturmänniska, som
något blickar in i den Guds godhet, hvilken uppenbaras
i alla hans skapade verk, därigenom manas att erkänna
att den högste är stor och mycket prisvärd. Om
en sådan människa därtill får röna framgång i sina,
jordiska företag, lyckas göra goda affärer, får en god
skörd inbergad o. s. v., då kan hon i full belåtenhet
utbrista: Gud ske lof! och mena allvarligt därmed. Så
t. ex. träffade jag en gång en gubbe, hvilken, ehuru
oomvänd, var så där natursnäll och from. Han berättade
huru han växt upp i fattigdom och haft många
vedervärdigheter i lifvet att bekämpa. »Men», sade han, »Gud
har varit mycket god emot mig, så att jag fått hafva
mycket god hälsa och framgång. Ja, Gud ske lof för
allt. Nu har jag mat och kläder, hus och hem — allt.
hvad jag behöfver». Och den gamle mannen menade
nog uppriktigt med hvad han sade. Men ändå når utan,
tvifvel ett sådant lofprisande icke upp till Guds tron.
Ty så länge en människa försmår Guds största
nåde-gåfva, Jesus Kristus och frälsningen i honom, så äro
alla hennes gudaktighetsöfningar, böner och tacksägelser
värdelösa. Och därför säger Herren klagande därom:
»Detta folk nalkas mig med sin mun och hedrar mig
med sina läppar, men deras hjärtan äro långt ifrån mig.»
Ja, än vidare säger han: »Haf bort dina visors buller!»

Nej, det är först då, min käre vän, när du såsom
en skuldbelastad syndare ödmjukt kryper fram till
korsets fot, anropande om nåd och misskund, som Gud vill
höra dig. Det är då, som han vill meddela dig sin nåd
och syndernas förlåtelse, och då skall det i sanning
kunna börja att höja lofvets toner upp till den
barmhärtiges tron.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:37:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/herrgardar/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free