Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L. O. Larsson: Huru vi rätteligen skola prisa Gud etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
Den evangeliska frälsningssanningen, så enkel ocli
lättfattlig i ocli för sig, är dock så stor ocli djupgående
till sitt innehåll, att det vida öfverstiger all mänsklig
fattningsförmåga att fullkomligt kunna begripa densamma.
Därför utbrister också Paulus: »O, hvilket djup af
rikedom och visdom och kunskap hos Gud! Huru
outgrundliga hans domar, och huru outransakliga hans vägar!»
(Rom. 11: 33). Och vidare säger samme apostel i 1 Kor.
1 kap.: »Ty det är skrifvet: Jag skall göra om intet
de vises vishet och förkasta de förståndiges
förstånd-Hvar är någon vis, hvar är någon skriftlärd, hvar är
någon af denna världens klyftige? Har Gud icke gjort
denna världens vishet till dårskap? Ty världen kunde
icke genom sin vishet känna Gud i hans vishet.» De
visa och kloka, hvilka efter eget godtycke hopkonstruera
sina filosofiska och teologiska system, öfverlämnar Gud
åt sig själfva, för dem fördöljer han sin nåd och
frälsning i Kristus. De aflägsna sig därför allt längre bort
ifrån Herren, fördjupande sig i sin egen visdom. De
skriftlärde på Jesu tid t. ex., de ansågo det vara under
sin värdighet att låta sig undervisas af den föraktade
profeten från Nasaret. Och så är förhållandet med en
hel del lärda ännu i dag. Hos många lärda och kloka
råder en riktig afsky för andliga, evangeliska sanningar.
De läsa hellre stora böcker om obetydliga saker, än ett
enda kapitel i bibeln, och uttrötta sig hellre en hel dag
med onyttiga forskningar, än de använda en fjärdedels
timma att fråga efter själens salighet.
Såsom jag läste en berättelse en gång om en
professor, som ansåg bibeln för bara dårskap, passande för
enfaldiga gubbar och gummor, som ingenting begripa.
Men han hade en bekant, med hvilken han stundom
umgicks, som var en vän af bibelordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
