Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Liljeberg: Kristus A och O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristus
A och O.
(Predikan på Nyårsmorgonen.)
»Jag är A och O, begynnelsen
och änden», säger Herren Gud,
som är, som var och som kommer,
den allsvåldige.
Uppb. i: 8.
V. LILJEBERG.
i ha anledning att med sångaren utbrista: »Äter ett
nådeligt år har försvunnit.» »Försvunnit» är just
rätta uttrycket. Ty det år, som gått, kommer ej mer.
Och med hela vår ansträngning kunde vi ej af det
återställa ens en enda minut. Det är »försvunnet»! Ha vi
då ingenting alls kvar af det? Nej, inte af dess tid, men
från dess tid torde vi hafva åtskilligt kvar. Vårt minne
t. ex. bevarar från det rätt mycket, vår hand torde
under dess lopp ha nedtecknat ett och annat. Men vår
vigtigaste kvarlåtenskap är denna: »deras gärningar följa
dem efter». Detta är hvad vi hafva kvar.
Men då vi tänka på denna kvarlåtenskap, uppstår
frågan: Hurudan är den? Huru tar den sig ut, sedd
i evighetens ljus, då Guds allvetenhets öga betraktar
den, hans rättfärdighet pröfvar den? Det torde hända,
att många af vårt lifs handlingar, som inför människor
synts ädla och prisvärda, alltigenom tyckas vara äkta
guld, då sjunka samman till intet. En pröfvande tanke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
