Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. G. Öhrström: Guds tjänst och världens kunna icke förenas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
»Han var lydig intill döden, ja intill korsets död»,
Filipp, 2: 8.
Hvad är din lifsuppgift, dyre åhörare? Ar det att
på den plats där du tror dig vara ställd af Herren
vinnlägga dig om att troget tjäna Gud? Om så är, då har
du fattat din lifsuppgift riktigt.
Vår kallelse i lifvet må vara mer eller mindre
bemärkt, vårt lifsverk ansedt för stort eller af ringa värde,
vi må hafva fått den mest anspråkslösa syssla att
utföra, likväl ha vi på ett härligt sätt fattat vår betydelse
såsom människa och kristen, om vi söka troget och
villigt fylla vår plats såsom en tjänst utförd åt Herren
vår Gud. Låt oss nu söka påvisa:
Hvarför Guds och världens tjänst icke
kunna förenas?
Då Jesus uttalar textens ord, framställer han ett
exempel från lifegenskapens tid, då tjänaren var sin
herres slaf och lifegne samt hörde både med lif och
egendom sin herre till. Slafven hade kommit i sin
husbondes tjänst eller våld genom att vara född till slaf åt
honom eller genom köp.
Häraf framgår att endast en kunde vara hans
rättmätige herre.
Likaså bör endast Gud vara vår ende herre och
ägare, ty genom honom äro alla danade, och han har
gifvit oss lif och anda.
Den som med egna medel byggt huset för sin
räkning, skulle icke han hafva fulla rätten till det såsom
sin egendom och äga tillträde till detsamma.
Men vidare, såsom slafven var förpliktigad att
endast tillhöra och tjäna den, som han var född att tjäna,
så är det äfven med Guds folk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
