- Project Runeberg -  I herrens gårdar /
349

(1901) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Kristoffersson: Bönens makt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

349

Och ju mera vi bedja, dess mer skola vi glömma
bort att vara otacksamma, missnöjda och knotande. Vi
glömma sorgerna, som plåga och förstöra oss, emedan
vi kasta alla våra sorger på frälsaren. Vi glömma att
vara missmodiga emedan vi närma oss all glädjes
källa. >

»O bönestund, så skön och dyr, Då jag från
jordens sorger flyr Och frambär till min Fader kär,
hvad-helst som mig af nöden är. Hur ofta, af bekymren
böjd Jag bad och återfick min fröjd; I snaran
frestarn mig ej fick, När jag i bön till Herren
gick.»

I bönen ha vi fått erfara mer än en gång, huru
återföreningsbandet har blifvit sammanknytet emellan
bröder, som ha råkat i strid med hvarandra,
ty ensam bön verkar såsom smärtstillande olja
på brännande sår och stämmer hjärtat till
försoning.

Det berättas att tvänne grannar, den ene
landtbru-kare och den andre tunnbindare, voro tillsammans en
afton. Båda voro de kristna, fast de tillhörde olika
församlingar. Till en början samtalade de i andliga
ämnen, men slutligen kommo de att tala om hvad det
egentligen var, som utgjorde åtskillnaden mellan de
samfund de tillhörde. Till en början samtalade de lugnt,
men slutligen blef diskutionen allt häftigare.
Tunnbindaren var den förste, som insåg det onyttiga i att strida,
och sade: »Vi fjärma oss hvarandra för . mycket, låt oss
söka att komma hvarandra närmare, låtom oss bedja.»
De knäböjde och bådo tillsammans. Sedan de slutat
bedja tillbringade de återstående delen af aftonen att
samtala om sådana ting, som tillhörde deras himmel, till
hvilka de båda två kände sig hafva samma rätt. Och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:37:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/herrgardar/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free