Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl Alinder: Löfteslandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434
började en fattig församling i en af mellersta Sveriges
småstäder skaffa sig ett kapell för sina sammankonster.
Den lilla gruppen med sina ledande personligheter, bland
hvilka fanns en äldre dam, ägde tillit till Gud, att han
skulle hjälpa dem förverkliga deras afsikt. Men de
nödgades anlita en byggnadskassa i Stockholm om hjälp.
Den nyss nämnda äldre damen reste därför upp till
huf-vudstaden och framlade församlingens plan för
kommi-téen. Sedan ventilerades frågan nästan en hel dag, och
när hon på kvällen kom för att inhämta svar, blef det
nekande.
Hon gick ut och satte sig på en soffa å Johannes
kyrkoplan och föll i en bitter gråt. Hon var viss om
att företaget skulle lyckas, endast församlingen kunde
skaffa det nödiga kapitalet, och där de nu väntat hjälp,
nekades den. Hon grät dock mest öfver kommitéens
bristande tillit till Gud.
Som hon satt där, kom en äldre, förmögen dam,
med hvilken hon sedan gammalt var bekant, men som
dock icke kände Gud. Damen i fråga fick se sin
väninna gråtande, och hon gaf sig ingen ro förr än hon
fått veta orsaken. När hon fått reda därpå, frågade hon:
»Huru mycket pengar behöfver församlingen?» Vår vän
svarade: »Tre tusen kr.» »Då», svarade hon, »kan jag hjälpa
er. Kom med mig hem skall ni genast få hela summan.»
Huru glad hon å sin sida kände sig, kunna vi
lättare tänka än beskrifva. Hon reste hem, och inom kort
inflyttade församlingen i sitt egna lilla hus, där hon än
i dag tältar. »Segern, som öfvervinner. . ., är vår tro.»
Den öfverhandentagande hungersnöden blef nog äfven
en anledning att framkalla tvifvel på huruvida landet
verkligen var värdt äga eller förvärfva besittningsrätt
till. Och de heligas lif på jorden är icke främmande
för frestelser, som framkallas af yttre omständigheter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
