Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Backman: Israel inför Farao
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462
Nu hade han under dessa många, skiftesrika
lefnads-år haft tid nog att pröfva sin Gud. Och Gud hade
bevisat sig vara trofast och sannfärdig. Israel hade varit
i många faror, han hade haft sina fiender, men likasom
för David, hade Gud varit hans klippa och borg, så att
intet ondt hade drabbat honom — utom hvad han
tillskyndat sig själf. I ensamheten hade han haft en vän,
i nattens mörker en stjärna, i bedröfvelsen tröst. Han
hade kämpat med Gud och segrat, och han hade gjort
bekantskap med öfversinnliga krafter. Väl hade han
en gång varit nära att förlora hoppet, nära att
uppgif-vas af sorg, då han klagade bittert; men det var blott
för att hans egenvilja skulle dö. Då han själf icke
vidare hade några utsigter, då han själf icke längre kunde
hjälpa sig fram, då han låg där hjälplös och
misströstande, då kunde Gud komma honom till mötes med sin
hjälp, och då kunde Israel gifva Gud all ära. Då fick
han mottaga sitt lifs största tröst och erfara att han icke
fruktat Gud förgäfves. Men tröst är icke det rätta
ordet. Gud har någonting ännu bättre, och det är
hug-svalelse. Uppmuntran och vederkvickelse för alla hans
barn, men hugsvalelse endast för de sörjande.
Israel var nu rik på erfarenheter om Guds godhet
och underbara ledning. Och det måste vara mycket
värdt att få möta en sådan man. I våra ögon är han
större än konungen. Farao är en mäktig konung öfver
ett af den tidens mäktigaste folk, men Israel är
mäktigare. Farao är härlig att skåda, när han står där i sin
kungliga skrud, men Israel är härligare. Se hvilket
öf-verjordiskt ljus som skimrar öfver hans anlete, hvilken
frid som framlyser ur hans ögon, hvilket hopp och
hvilken förtröstan! O, hvilken syn att se en gammal Guds
man eller Guds kvinna! Det är såsom att se solen i
hennes nedgång, sedan hon i sin bestämda bana gått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
