Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D. H. Schager: Hvad vi äga i Kristus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
504
»af» eller »von» och. det klingande namnet. Guds folk
behöfver dock ej berömma sig af människor. Vi äro
vigda till ett högre namn, ett namn, för hvilket världen
bäfvar och dödsriket darrar, ett namn, som heliga
änglar vördsamt uttala, skylande sig med sina vingar, ett
namn, som utgör ett outtömligt glädjeämne för otaliga
helgons körer: JCristus. Vi veta, att om en gr ef ve eller
adelsman äktar en fattig kvinna, får hon hans namn,
kommer på samma höga ståndpunkt i lifvet som han,
kommer i besittning af hans rikedomar, med ett ord: all
den värdighet, som den rike adelsmannen uppbär,
kommer äfven hans utkorade till godo. Vi äro Kristi
brud. Han har korat oss därtill. Vi äro sålunda ett
aktadt folk, ett konungsligt folk och ett heligt
prästerskap. Vi behöfva icke hänga våra hufvuden och tycka
oss vara maskar, som kräla i gruset, nej, vi må bära
vår panna högt, ty vi representera den himmelska
nationen. Visserligen bär icke världen någon yttre aktning
för oss utan tvärtom, men vänta, andra tider skola
stunda, tider, då den hyllning, som kommer Kristus till
del, äfven i någon mån skall tillfalla oss, hans brud.
Ty när änglar, keruber och serafer bringa
Kristus, världarnas härskare, ära, så måste väl bruden vid
hans sida hafva rättighet att dela glädjen och äran med
honom. Och när den stora dagen inträffar, då Kristus
hemförlofvar henne, skola ärkeänglar fälla ned sina
glänsande basuner och förvånade utropa: »Hvem är hon
som kommer ifrån öknen, stödjande sig på sin väns arm,
skön såsom månen, ren såsom solen, förskräcklig såsom
härskaror?» Det är Kristi från evighet utkorade brud,
det är du och jag. Och harporna brusa, symbalerna
klinga, under det änglarna sjunga: Upplyften i mäktigt
strålande pärleportar edra hufvuden, upplyften dem i
eviga portar, att ärones konung må draga härin! Ty
han kommer, lif sfursten, men ej ensam. Böj en eder I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
