Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. A. Swedberg: Herren på tronen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
551
rubba mig från rättfärdighetens väg, inga tvifvel mera
besvära mig»? Men i stället ropar han: »Ve mig! jag
är förlorad»,
1. Känslan af orenhet öfver valdigade honom. »Jag
är förlorad, om Herren handlar med mig i rättfärdighet,
jag har förtjänat döden. Jag har orena läppar». Det
gifves en läpparnas orenhet, som kommer genom
tystnad. Förmaningens och varningens ord flöda icke från
våra läppar till syndaren, och genom vår tystnad göra
vi oss delaktiga i andras synder. Det kostar icke så
litet att uppträda mot synden, därtill fordras heligt mod
och stor kärlek till själarna. Predikanten står ofta i
fara att synda i detta afseende. Församlingsmedlemmar
få ofta gå rätt långt på afvägar, utan att synden blir
ställd under ögonen på dem. Man är rädd att stöta
dem-Det är en oren tystnad. Må Gud frälsa oss från den!
Men det är icke nog med att man tiger, då man
borde tala, man talar det otillbörligt är. Huru mycket
»ruttet tal» går icke öfver läpparna. Orena läppar äro
falska, de tala bedrägeri, och lögn flödar från dem.
Gudlöst tal, svordomar och dåraktigt gyckel äro orena
läppars offer. Heliga ting göras till förmån för rått
skämt. Öfver orena läppar sprider förtalet sitt dödande
gift. Vi borde vara heliga och tala det heligt är. .
Se-raferna lofsjöngo med heliga läppar Herren Zebaot, men
vi äro icke värdiga att taga hans namn på våra läppar.
Här äro vi alla utan berömmelse. Icke nog med att
profeten var oren, han bodde bland ett folk med orena
läppar. De bästa människor i världen hafva orsak att
blygas vid sig själfva, blygas öfver det bästa de gjort,
då de betraktas i ljuset från Herrens ansikte.
Såsom profeten äfven sörjde öfver folkets orenhet,
så hafva vi anledning att sörja. Jesus grät öfver
Jerusalem. Paulus bedröfvades öfver judafolkets förhärdelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
