Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K. L. Nordstrand: Ruben och hans likar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
576
herskade i hans rådslag och modlöshet i hans ande.! Ett
sorgligt, men mycket vanligt förhållande.
Ty Pubens likar lefva ännu. Hads släkt har
olyckligtvis icke dödt ut. Församlingen, Guds andliga Israel
är en stridande skara, hvilket för ett allvarligt utrot+
ningskrig mot syndens kananaeer, de världsliga lustarnai
I denna kamp fordras den största enighet, ty fienderna
äro många och mäktiga. Men sorgligt nog, ära de få,
som med verkligt nit deltagit däri. Många kristna käri*
na ej sitt ansvar, som de borde: därför göra de ej, hvad
de göra, med båda händerna. Andra draga sig helt och
hållet undan den heliga striden för Guds rike. De
intaga helt makligt en bekväm ställning med armarna i
kors och betrakta med den mest afskyvärda likgiltighet,
huru Herrens sanna stridsmän kämpa den hårdaste kamp.
Det är denna Puben jag en liten stund vill tala
vid för att säga honom några allvarliga ord. Hade jag
honom här, kände jag mig liksom behof af lägga mina
händer på hans axlar, se honom mildt men stadigt i
ögonen och fråga honom med heligt allvar och i den
Heliga Andes kraft: Broder, hvi känner du ej din
kristliga kallelse?
Men ack, Puben är troligen icke här, ty han öch
hans likar äro »sengångare», hvilka sällan hinna fram
till våra andliga sammankomster, äfven om de hade den
minsta vilja att besöka dem.
Dock vill jag i tanke, att han händelsevis skulle
finnas här, passa tillfället och gifva denne min trogne bro.
der en grundlig tillrättavisning. Likt Debora, skall jag
framställa den i frågform.
Broder, hvarför ej deltaga i den andliga striden
då din egen och andras nöd kräfver det? Eller kanhända
du säger: Andra må affalla, men för mig är frid och
ingen fara. Hur kan du tala på ett sådant sätt? Tror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
