Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G. W. Lindström: Den rättfärdige liknad vid ett planteradt träd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
595
behöfva alltjämt hörsamma Herrens uppmaning: lären
af mig.
Må vi således fortgå till helgelse dag från dag, men
må vi akta oss väl för att drunkna i »misströstans dy»,
om vi med Paulus finna en lag i våra lemmar, som
ännu förer strid mot den lag, som är i vår ande. Låt icke
jätten Förtviflan instänga dig i sitt slott, och skulle du
märka att du är i närheten däraf, så vet att det är icke
heller långt till de »ljufliga bergen», där den trötte
pilgrimmen finner vederkvickelse för sin arma själ.
Låtom oss nu också en stund betrakta den
rättfärdige såsom ett planteradt träd.
Märk att den rättfärdige liknas icke vid ett vildt
oljeträd, utan vid »ett träd, planteradt vid vattubäckar».
Det beror icke på trädet själft eller på »slumpen» att
det fått just den plats det har eller blifvit hvad det är,
utan någon har afsiktligt föranstaltat härom. Paulus
säger om hedningarna att de blifvit inympade och
delak-tiggjotda af oljeträdets rot och fetma (Rom. 10: 17), och
profeten Esaias säger (61: 3): »De skola kallas
rättfärdighetens ekar, planterade af Herren». Det är således
icke vår egen förtjänst att vi nu kunna liknas vid
»rättfärdighetens ekar» i stället för »agnar som vädret
bort-drifver», utan af Herren är detta skedt och är ett
under för våra ögon. Vi hafva ingenting att förhäfva oss
öfver eller berömma oss af. Det var icke vi som först
sökte Herren, utan han sökte först oss. Det var han,
som tog det första steget genom att nalkas det fallna
människosläktet. Hans röst hördes i lustgården då
dagen svalkades, och ropade: »Adam, hvar är du?» under det
att Adam, förskräckt, dolde sig bland lustgårdens träd.
Så har det alltid varit sedan dess: människan har dolt
sig, men Gud har uppsökt henne. O, hvilket djup af
kärlek, hvilken höjd af barmhärtighet hos Gud, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
