Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T. A. Frölander. Ett osvikligt skyddsmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
644
prisas de renhjärtade saliga samt lofvas att få se Gud.
Hjärtat kan i sanning liknas vid ett gästgifveri,
dit både onda och goda tankar komma likt resande för
att stanna; de goda kanhända helt flyktigt, men de onda
äro desto mera angelägna att dröja kvar i syfte att
utföra sitt fördärfbringande inflytande. Hjärtat är således
stridsfältet, där Guds och ondskans makter drabba
samman i strid om vår själs väl eller ve. Huru sant
sjunger därför icke en sångare i följande strof:
»Mitt hjärta är aldrig, nej aldrig sig likt,
Än varmt och än kallt och än fattigt,
Än rikt, det skiffer beständigt; det
Hjärtat står fast, som en gång af kärlek
Till syndare brast.»
Och huru kan det vara lugnt, då det alltid ansattes af
frestelsernas oaflåtliga ström, som för hjärtat från ordets
lugna hamn ut på känslornas och tviflets oroliga haf,
där hjärtats renhet och kraft går förlorad.
Vi skola således icke gömma ordet i vårt hufvud
eller i vårt förstånd, utan i vårt hjärta. När vi det göra,
kan ej någon tjuf komma och bortstjäla det eller någon
mal fördärfva det. Ja, vi hafva då ordet där, hvarest
ingen kan beröfva oss detsamma, äfven om det skrifna
eller tryckta ordet skulle kunna frånröfvas oss.
Ändamålet med att gömma Guds ord i hjärtat
angif-ver psalmisten i textens senare del, där vi läsa: »på det
jag icke måtte synda emot dig». Han gömde det icke på
det han skulle hafva endast ord och ett stort förråd af
tankar att lysa med, eller att endast kunna vederlägga
sina motståndare, utan han gömde ordet i hjärtat som
ett motgift mot synden. Han hade en helig afsky för
synden, ty han hade vid åtskilliga tillfällen måst smaka
dess bittra följder. O, om äfven vi hade samma afsky
för synden, då skulle icke så mycken synd och
galen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
