Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. Edström: Se på Jesus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
670
tingen betyda framför de eviga; huru oändligt värdefull
själen är.
Här finnes måhända någon själ, som i likhet med
fångvaktaren fordom af hela sitt hjärta frågar: »Hvad
skall jag göra, att jag må varda frälst?» Själ, jag vill
rikta din uppmärksamhet på Jesus.
Du vet väl, att du icke själf kan borttaga din skuld.
Du vet det, ty i likhet med många, många andra har du
kanske gjort försök i den vägen. Men allt sådant har
blott mer och mer öppnat dina ögon för ditt djupa
för-därf och din vanmakt mot det onda. Du hör lagens
stränga hot liuda i din krossade själ, och ser framför
dig ingenting annat än en gapande fördömelse såsom
en välförtjänad vedergällning för all din öfverträdelse.
Du ser evigheten närmare för hvarje dag, och hvarje
tilldragelse i ditt lif är blott en påminnelse om din
gränslösa olycka, den dom du går till mötes och som
redan nu är verksam i din själ. »Huru skall jag kunna
undfly?» frågar du, full af fruktan och ångest.
I 4 Mos. 21: 4—9 berättas för oss en tilldragelse,
som har varit många frälsningssökande själar till hjälp.
Israel skulle kringgå Edoms land. Under vägen blef
folket otåligt och talade illa mot Gud och Mose. Till
straff för deras knorrande sände Herren hland dem
brännande ormar, hvilkas giftiga bett åstadkommo stor
manspillan. I sin nöd ropade de till Mose och han å sin
sida ropade till Gud om förbarmande för folket. Och
Herren befallde Mose att förfärdiga en kopparorm och
upphöja honom på en stång, och hvar och en som hade
blifvit stungen, men blickade upp på honom blef vid lif.
I Joh. 3: 14, 15 säger Jesus: »Likasom Moses
upphöjde ormen i öknen, så måste människosonen varda
upphöjd, på det att hvar och en som tror på honom
icke må förgås, utan hafva evigt lif.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
