- Project Runeberg -  I herrens gårdar /
689

(1901) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F. A. Schager: Vägen till kraft

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

689

ville nog skänka honom kraft för hela resan; men han
dröjde i Haran till det blef försent, och så fick han dö
ibland ett folk som tillbad andra gudar, under det han
kunnat få dö i det heliga landet, om han väntat efter
herren, för att af honom emottaga kraft ända till resans
yttersta mål.

Lots hustru var tillika med de öfriga på väg att
undsätta sin själ. Äfven för henne gällde att skynda sig;
men hon hade ej kraft, och så blef hon förvandlad i
enlighet med det folks natur, hvarifrån hon var utgången,
ty »dammar och kärr skola icke hälbrägda varda, utan
sanka blifva». Men de som vänta efter herren, de få
en ny kraft, så att de skola löpa och icke uppgifvas.

Vår sista punkt i vårt ämne är nu vandringen. Det
är en väsentlig skillnad på att löpa och vandra. Den
som vandrar i rätt riktning, kommer lika säkert fram
till målet, som den som löper, men den förre torde
hafva fått en helt annan kallelse i lifvet. Han gör
visserligen ej mycket väsen af sig, men går ändock i rätt
riktning med hvarje dag, ty han väntar efter herren och
får ny kraft. Han förgäter det som är tillryggalagdt.
Hans vandring är i tro och tålamod. Stundom är vägen
smal och törnig, stundom synes den stängd af djupa
vatten och skyhöga berg; men han väntar efter herren
och får kraft att gå igenom de djupa vatten och
stundom får hans tro en sådan kraft, så att han med
lätthet klättrar öfver de höga bergen och på dess topp
höres han ofta sjunga:

»Hur underlig är du i allt hvad du gör,
hvem kan dina vägar förstå?

Dock ett är ju säkert; den väg du mig för
för mig är den bästa ändå.»

Men vandringsmannen har ej något eget hem. Han
måste låna hus för hvarje kyäll. Han är en gäst och

I Herrens Gårdar 41

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:37:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/herrgardar/0645.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free