- Project Runeberg -  I herrens gårdar /
692

(1901) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K. A. Modén: En rätt israelit

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

692

den plats, där Johannes döpte, och där vann han sina
tvenne första lärjungar. Den ene af dessa är
namngif-ven, nämligen Andreas, den andre icke; men denne var
med säkerhet Johannes, Jakobs broder. Dessa båda, som
förut varit Johannes döparens lärjungar, hade hört
honom vittna om Jesus, sägande: »Se Guds lamn!»
Där-af föranleddes de att vända sig till Herren, hvars
lärjungar de blefvo, sedan de tillbragt några oförgätliga
timmar hos honom. Andreas förde därefter sin broder
Simon till Jesus. I sällskap med dessa tre ställde sedan
Herren sin vandring mot Galileen, där han några dagar
senare befinner sig tillsammans med dem på ett bröllop,
nämligen i Kana. Men under färden tillväxte
lärjunga-skaran, ty Herren finner Filippus, som hörsammar
kallelsen: »Följ mig!» Sedan kommer Natanael, hvilken vi
skola ägna litet mer uppmärksamhet. Denne var
tydligen en vän till Filippus, ty det berättas, att Filippus
fann Natanael och sade till honom: »Den, om hvilken
Moses i lagen och profeterna hafva skrifvit, hafva vi
funnit, Jesus, Josefs son, från Nasaret.» Endast till
någon af sina bekanta kunde Filippus så med detsamma
frambära ett budskap af denna beskaffenhet. Men
Natanael blef mycket förvånad och frågar: »Kan något
godt vara från Nasaret?» Förvåningen var kanske
också blandad med tvifvel. Men Filippus förlorar ej
fattningen, utan bjuder honom att komma och se. Och
Natanael följde honom till Jesus. Tviflade han,
fördomsfull var han åtminstone icke. När nu Jesus såg honom
komma till sig, sade han så högt, att Natanael hörde
det, de ord, som utgöra vår text: »Se, en rätt israelit,
i hvilken icke är något svek.» Detta omdöme och den
person det gäller vilja vi nu taga i betraktande. Här
är säkerligen något, som är värdt att »se.»

En rätt israelit! Hvilken jude ansåg sig ej vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:37:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/herrgardar/0648.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free