- Project Runeberg -  I herrens gårdar /
772

(1901) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. A. Becker: »Har han uppfarit i höjden»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

772

och. salighet för en hel människovärld, som låg i dödens
vånda. Han var vår Gud, som offrade lif och blod
för att rädda oss.

Men han skulle icke alltid behålla denna
tillvarelseform; han skulle skiljas från denna jorden för att intaga
sin plats på »kraftens högra sida i höjden.» Därför se
vi honom vid Betania, dit han förer sina lärjungar, och
där han upplyfter sina välsignande händer öfver dem,
skiljas från jorden och »upptagas i härligheten.»
Angående denna tilldragelse säger vår apostel:

»Han har uppfarit i höjden» — »han uppfar öfver
alla himlar.» Detta var en stor upphöjelse; Gud själf
upphöjde honom. Världen ville ej gifva Jesus denna
upphöjda ställning. Den ville nedstörta honom och för
evigt utplåna hans minne. Men hans lif på jorden var
en förnedring, ett afklädande af sin egen storhet,
hvar-för upphöjelse med rätta tillkom honom. Därför heter
det om honom: »Han ödmjukade sig själf och vardt
lydig intill döden, ja, intill korsets död; därföre har Gud
upphöjt honom öfver allting och gifvit honom det namn,
som är öfver alla namn.» Fil. 2: 8 — 9. »Honom har
Gud med sin högra hand upphöjt till en höfding och en
frälsare.» Apg. 5: 31.

Kristus var icke först och främst angelägen cm att
få upphöjelse. Hans ständiga längtan och bön på jorden
var att befinnas vara trogen och underdånig sin
himmelske fader, medveten om att han, fadren, icke skulle
tillstädja den helige att se förgängelse. Därför gaf han
sig förtröstansfullt sina fiender i våld, blef »smärtornas
man» och öfverlämnade sig vilhgt att dö — i tro på
Guds makt att upphöja. Och den skam, vanära och
det förakt, som han öfverhopades med, tog Gud bort;
och ära, härlighet och majestät bildar nu glorian kring
hans heliga hufvud.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:37:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/herrgardar/0728.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free