Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alfred Cederoth: Vänlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vänlighet.
»Och han tröstade dem och
talade vänligen till dem.»
1. M. 60: 21.
ALFRED CEDEROTH.
Josefs bröder hade all anledning att frukta och vara
oroliga. Deras samveten anklagade dem för deras
dåliga handlingssätt med Josef, medan han ännu var föga
annat än ett barn. Synden medför alltid förr eller senare
sitt straff. Blir ej detta synbart på något annat sätt, skall
det alltid komma i form af oro och hjärtekval. När nu
deras gamla fader slutit sitt trötta öga för sista gången,
antogo de för gifvet, att Josef skulle utkräfva en dryg
hämnd på dem för deras brott. För att förekomma detta
skyndade de att frambära en sista hälsning från deras
afsomnade fader, en önskan så lydande: »käre, förlåt dina
bröder deras missgärning och synd, att de så illa hafva
gjort emot dig.» Då den ömhjärtade Josef hörde denna
sin faders sista hälsning, berättas det, att han grät.
Hans goda hjärta hade för länge sedan förlåtit
brödernas handling. Han bar intet agg till dem, ty han visste,
att den allvise fadern i höjden tillåtit bröderna att handla
så, som de gjorde. Gud hade vändt det onda till godo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
