Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alfred Cederoth: Vänlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
809
Mänskligheten längtar och törstar efter vänlighet,
efter kärlek. Detta är ett behof, som rör sig i allas
bröst. Det synes ju såsom om denna längtan hos
somliga under årens lopp alldeles försvunnit, men kunde vi
endast nå hjärtats ömma strängar, skulle de frambringa
detta ljufva, vemodsfulla ackord, som talar om denna
djupa längtan närd i människobarm. Denna åstundan
är medfödd. Den finnes redan hos det lilla späda
barnet i vaggan. Se, huru ifrigt det sträcker sina små
händer mot älskad moders famn och huru nöjdt det hvilar
där; se det, då det vordet äldre skyndar i sin sorg till
faders och modershjärtat för att där få gråta ut, där
finna tröst och deltagande, se det, då det vuxit upp,
huru det hos jämnåriga söker den vänskap, det längtar
efter, ty fader och moder äro det ej längre nog. Denna
längtan fortsätter hela lifvet igenom. Ofta träffas dock
falska vänner under färden; hjärtat genomborras af
deras falska löften; och då går det ofta såsom för den
vingskjutne fågeln, han sjunker flämtande och döende
ned på sanden. Vaknar den besvikne åter upp, söker
han ånyo vänner för att kanske åter besvikas. Den djupa
längtan i människohjärtat kan dock aldrig fullt
tillfredsställas, förrän det funnit hvila och fäste i Kristus Jesus,
»vännen den bäste.» Då slutligt den trötte pilgrimmen
nalkas hemmet, när solen håller på att sjunka bakom
vesterns kullar, först då framträder behofvet af vänskap,
och kärlek med full kraft. Men då är det endast frälsarens
vänskap, som är nog. Bäres man af hans osynliga armar
öfver floden, då kan man känna sig fullt nöjd, och medlofsång
på sin tunga lämnar man främlingskapets och tårarnas land.
När nu mänskligheten törstar och längtar efter
vänskap och kärlek, så låtom oss då vara vänliga, låtom
oss älska. Låtom oss förljufva hvarandras vandring
genom världens öken. Men må vi ej hafva för många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
